Jag har en stark tro på att alla förtjänar en andra chans.. att man får göra sina misstag rätt igen. Någon form av kosmisk rättvisa. Vill inte låta som en viss pajas i sari,.. men det är faktiskt så att det är ofantligt mycket skräp runt en människa av vår tid, att man faktiskt måste förlåta och finna sig i att alla inte är perfekta människor, med perfekta hjärnor som alltid i alla lägen tar rätt beslut. Så den kosmiska rättvisan får jag väl försöka styra upp själv genom att be om ursäkt, erkänna att jag gör fel ibland, att min hjärna inte är en noga utförd teknisk uppfinning av någon polsk nobelpristagare.
Ingen riktig vän stänger ute någon från sitt liv så länge utan en förklaring, utan ett ord. Men du, jag förlåter dig för den kosmiska rättvisans skull, för fåglarna, för det gröna sommargräset, och för våra minnen vi har ihop, men mest för att jag är en person som tror på människan, på att alla någonstans vill väl.
Förlåt för allt ont jag sagt, för allt jag gjort fel. Nu när jag gjort detta utlåtande kan du berätta för mig vad jag nu gjort för att förtjäna att inte ens bli pratad med.
Det är en fin balansgång hur mycket man ska förlåta och när det ska vara nog. Mitt hjärta kommer alltid vara öppet för dig min vän, för jag vägrar ändra min uppfattning om kärlek och vänskap.
