Jag tillbringar mycket tid på diverse bussar och spårvagnar... jag har studerat och lyssnat på folk som pratar i handsfree och bär barn och matkassar på eftermiddagarna, trötta folk med portföljer på morgonen. Åka, åka, åka. Stressa, de stressar trötta och förvirrade. Jag blir stressad av deras stress den smittar alla i hela bussen som en löpeld!
Jag undrar ska det vara såhär, man ska ju så mycket.. det tar aldrig slut, det är ett nerver ending kretslopp. Vakna trycka i sig en torr macka med en gammal korv på, försöka göra sig snygg, kanske kamma håret? Kanske bara trycka in det i en mössa… klämma på sig ett par jeans som sitter lite för hårt i magen precis sådär så man får svårt att andas, skynda sig till en buss, byta, byta igen. Varje gång man byter så knör sig de som ska av ut och de som ska på in. Man fastnar, blir irriterad, byxor som sitter för hårt får korvmackan att nästan åka upp igen. Jobba en sådär 8 timmar, glömma lunchen hemma på diskbänken, vara vrålhungrig på samma knökfulla buss hem med äckliga snoriga ungar, mammor med fulla matkassar och barn skrikande i vagnar. Hem, hem, hem. Duscha och eventuellt kamma håret, eller bara torka det och stoppa in det i mössan imon igen..? kolla på någon skräpig amerikansk serie, äta lunchlådan som glömdes på diskbänken. REM-sömn. And so on,… and on. Kretslopp.
Inte nog med detta man ska hitta den rätta, se till o gå på gym, bli smal, ha snygga skor, lukta gott, inte lukta gammal mög. Man ska ha vänner och ett socialt liv. Åka på semester som alltid blir lite för dyr. Gå på krogen. Vara glad och vara omtyckt. Man ska ligga gärna med någon snygg som e rik o vettig och inte ett psykfall. Betala räkningar. Föröka sig med en man som åter igen inte är ett psykfall.
Ska det vara såhär att leva… ska livet vara en knökfull buss med folk som har dålig munhygien som luktar illa och är stressade, barn som snorar och skriker…
Jag tror inte detta var meningen med människan. Varför är det såhär? jag begär inte så mycket jag vill bara orka kamma håret! ¨
