PERFEKT

Ny lägenhet, ny bil, ny designerväska, ett helt jävla nytt perfekt liv. Det vill jag ha. Det där citatet eller ordspråket att ”lycklig är hon som inte sörjer det hon saknar utan gläds åt det hon har” Vilken jävla bullshitt! Alla vill ha mer, alltid, i alla lägen. Man blir aldrig nöjd, och säger man att man är nöjd så är det skitsnack. Lyckliga människor får mig att kräkas, speciellt kära. Jag är kanske synisk och otrevlig och avundsjuk. Men det är alla. Jag råkar bara erkänna det. Jag vägrar att låtsas. Trött på fula ungar på facebook. Det är bara du själv som tycker att din unge e perfekt. Ingen annan. Perfekta lyckliga bilder. ”jag och mitt perfekta liv” Men får du ligga undrar jag!? Säkerligen inte. Behovet av att vika ut sitt liv med bilder på barn, hus, liv. Perfekt. Solsken. Semester. Jag vägrar att låtsas att livet är perfekt, jag vägrar ha en fasad. Välkommen till mitt stökiga, imperfekta liv. Jag har tovigt hår och en finne i pannan. Jag njuter av att sitta och hata folk från en parkbänk en sensommar söndag.  Jag tror att jag har det mer perfekt än de som har behov av att visa upp sitt perfekta liv minut för minut. Jag tror helt seriöst att folk skiter i om du käkat blåbärspaj eller har en ny lägenhet för 9 mille. Du vill bara hora ut ditt liv. Jag vill inte veta. Jag vill blunda. Jag skäms. Jag är avundsjuk. Jag mår illa. Kanske bara är jag.. men jag erkänner.. mitt liv suger ibland och det är helt imperfekt and i love it!

Jag och min finne säger godnatt!
//k